saracansund

Minns de som de började igår. Blev paff, du stadens kändis skrev till mig. Lärde känna en riktigt fin pojk. En förvirrad vuxen grabb med ett hjärta fyllt av känslor. Du delade dina känslor med mig. Men woups en dag i september bestämde du dig att här tar våra dagar slut. Inte ens ett Hej då. Mitt hjärta skrek trodde aldrig att dom få orden du sa skulle betyda så mkt. De hela gick över i hat fast känslorna satt kvar långt inne. O så händer de, springer på varandra. Du tittade ner i golvet och fick förbi, såg mig inte ens i ögonen. Hade lust att ge dig en näve i magen. Men jag gav inte upp. Så lätt skulle du inte komma undan. Se nu hur kul vi har idag. Så jävla glad att du är tillbaka och vi har kul ihop. De är på avstånd och de är bra på den här nivån.
Samma nr på ryggen
Samma sätt att leva
Samma sätt att förstå
Lika hjärtan
De är bara alla dom där åren mellan oss som skilljer
Men samma envis het och trögskalle kan ibland driva oss båda till vansinnet.
Kompis vi håller oss på detta avståndet denna gången. Inte närmare och verkligen inte längre i från!